Jag försöker verkligen, jag lovar ... Jag försöker verkligen vara på glatt humör o se positivt på framtiden och hoppas att allt kommer att ordna sig till de bättre. Men just nu denna stund när jag sitter här själv med tankarna som snurrar i skallen, mår jag verkligen inte bra.. Känns som ett stort tomt hål inom mej..Känner mej inte hel. Visst jag är rätt stark av mej. Men ibland går de inte riktigt att styra sina tankar. Speciellt inte i denna sitsen.Det känns liksom som att allt har försvunnit och inget är kvar.. Men samtidigt så känner jag mej lättad, att inte behöva gå o vara orolig om saker och ting, som jag nu fått svar på. Men ändå.

Livet går vidare och lika så jag, fast de är svårt. Så ska jag ge mej fan på detta..

Är glad för att hittat en så fin lägenhet som jag tittade på idag och hoppas verkligen av hela mitt hjärta att jag ska få den, och att jag ska klara av de. Är inte den personen som är så jätte glad vid att bo själv och vara själv.Vill ha någon vid min sida. Som kan följa mej och älska mej för den jag är. Just nu känner jag inte igen mej själv. Finns nårra få personer som får mej att skratta o le nu i denna sitsen. och de är jag super glad för. Framsteg börjar redan nu och de måste fortsätta så jag inte står o stampar på samma ställe, för de hade jag inte klarat av.

Nu måste dessa hemska tankar o funderingar lämna min lilla skalle..